tovehedvig

Mitt projekt fortsätter och förra veckan träffade jag Sandra. Mötet med henne och hennes historia väckte många känslor och hon var så otroligt stark. Hon berörde mig verkligen. Det var inte många månader sen hon blev våldtagen och ha det modet att sitta där och våga, orka och vilja berätta är så, så stort. 

Gråten är lika nära nu som när jag satt med henne där vid hennes köksbord och lyssnade på hennes berättelse. För några dagar sen skrev hon ett långt mail där hon berättade mer om hennes tankar om och efter händelsen och hon avslutar mailet såhär;

 

Sandra, det var inte ditt fel och jag tycker du är en fantastisk person. 

Imorgon ska jag till Stockholm och fortsätta mitt projekt och jag längtar att träffa dem, men fasar för de berättelser jag vet jag kommer få höra där.